Kyrkstigen är en väl uppmärkt vandringsled som går mellan Burträsk och Skellefteå. Hela sträckan är 40 km. På medeltiden fanns det kyrka, tingsplats och marknadsplats i Skellefteå. Den första kyrkan i Skellefteå byggdes på 1300- talet. Då hörde Burträsk till Skellefteå socken. Först i början av 1600- talet blev Burträsk egen socken. Stigar uppstod redan tidigt när människor vandrade till kyrka och marknadsplats.
På en karta från 1600-talet finns en stig inritad från Åbyn, i norra delen av Burträsket, och vidare mot Renbergsvattnet. Den färdvägen torde ha använts sedan lång tid tillbaka. Sommartid rodde man över sjöarna och på vintern användes isarna. Gustav Vasa ökade kraven på bönderna att hålla kyrkstigar öppna. Man måste till exempel lägga kavelbroar över myrarna. Dagens vandringsled följer i hög grad den gamla sträckningen. Från Åbyn går leden i skogsterräng och från Ragvaldsträsk följer stigen gamla slingrande vägar mot Skellefteå. Rastplatser med timrade vindskydd och bänkar finns längs leden.
Att vandra efter dessa stigar, i förfädernas fotspår det väcker så mycket tankar och funderingar. De som vandrat här tidigare, vad hade de på fötterna, hur många var de, vad snackade de om. I vilken takt gick de, vad var viktigt i deras liv, hade de något som vi idag kanske tappat bort? Att vandra här är att leta i sitt förflutna, att fundera över vad har jag med mig från mina tidigare generationer. Och också att landa i nuet, att njuta av den underbara naturen. Att vandra är motion både för sinnet och kroppen. Att också lämna alla funderingar och istället lägga märke till alla förunderliga detaljer i naturen, att låta huvudet vila och själen fyllas på, det vi idag kallar mindfullness. Att svepas med av upplevelsen och skönheten när man vandrar genom naturreservatet Tjärnbergsheden .Kroppen får jobba medan man utforskar den vildvuxna skogen och alla celler vaknar till liv. Här finns min kyrka, tycker därför det är ett så passande namn på den här stigen på flera sätt.
Tjärnbergshedens naturreservat är ett naturskogsområde som är opåverkat sedan minst 100 år. Det består huvudsakligen av 200- årig barrblandskog, med inslag av grov björk och asp och många av granarna är över 250 år. Ytan är cirka 100 hektar. På marken växer bland annat blåbärsris, harsyra, ekbräken och skogsviol. Omkullfallna granar i olika stadier av förmultning ger området en särpräglad karaktär. Tjärnbergsheden är känd som en av de främsta lokalerna för vedsvampar i Västerbotten. På de många döda träden växer tickor och här finns sällsynta arter som ostticka, blackticka och taigaskinn. Tjärnbergsheden blev naturreservat 1996 och området ingår också i Natura 2000, EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden. Över reservatet går en gammal samisk färdväg och man kan finna samiska kulturlämningar i form av härdar och resta stenar.
Det är bara några kilometer från vår gård här i Renbergsvattnet till Tjärnbergshedens naturreservat och Kyrkstigen passerar här i närheten. Det lär ska ha bott samer här på gården en gång i tiden, på den tiden när människan fortfarande andades i takt med naturen. På den tiden när det var en självklarhet att alla växter och djur har en uppgift och behövs på olika sätt i naturen. Att vandra efter Kyrkstigen kan vara ett sätt att hämta igen något av det vi förlorat, att bara njuta av naturen eller att ta vara på superbäret blåbär med flera bär och svampar som just nu så generöst bjuds på i skogarna.
Text och foto Johanna Sundin