Jag ser oss i släkten jag anar oss bland förfäderna,, Det var vi som var oumbärliga på den tiden när människorna levde i skogen, vi som först anande att en fara var i antågande. Kanske ett rovdjur närmade sig, vädret var på väg att slå om eller hästen hade ont i ett ben. Att vara sensitiv, känslig, var att äga en oumbärlig skatt, men idag uppskattas det inte lika mycket. I dag förväntas alla människor att passa in i ett samhälle med högt tempo, mycket information, stora skolklasser, vara ständigt uppkopplad, i ett hav av människor och en ständig ljudmassa. Och om människor inte passar in i detta så kallade moderna samhälle då delar man gärna ut diagnoser till dem. Diagnoser som visserligen kan innebära hjälp från samhället, men också en etikett ”du är inte helt ok”. Själv lyckades jag inte få nån diagnos, fast jag bad om det vid nåt tillfälle. Men det har varit och är en lång resa för mig från ”duktig flicka, känslig och svår, blyg men högpresterande” till att acceptera mig som jag är och se mina gåvor. Att sluta skämmas för mig själv, sluta överfungera och lida av utmattningssyndrom, sluta plugga och piska. Att istället förstå att JAG är viktigast  i mitt liv, att börja ge mig själv omsorg varje dag.

Jag tycker om andra människor, också, men jag värderar oerhört högt tiden med mig själv. Och extremt viktiga i mitt liv är djurvännerna. De har gett mig ovillkorlig kärlek, de dömer inte, de är inte tillrättalagda utan ärliga. I tider av utmattning har de gett mig struktur på dagen, visat på både sensitivitet och styrka. Och skogen har alltid varit min ”kyrka”, där känner jag mig hemma, får mycket kärlek och energi. Och jag förstår att jag är en del av allt detta vackra, den fantastiska naturen där allt samspelar och hänger ihop.

Men hur kommer det sig då av vi öppnat upp för uthyrning, kurser med mera här på gården när det är så viktigt med tystnad och lugn för mig? Jo för att här har vi funnit en underbar oas i naturen på en gammal genuin gård med härlig energi och där vi trivs så fantastiskt tillsammans med djuren. Och jag tänker att det är  fler människor i dagens samhälle som behöver komma till en lugn plats och återknyta med naturen. Vi människor behöver sakta ner ibland och lära oss lyssna på naturen, vinden som susar, barret som faller och vattnet som kluckar. Och, äntligen, idag pratar alla om det, att leva som att vi hade fyra jordklot, det håller inte. Det finns så mycket bättre och roligare sätt. Och livsstilar som vi alla kan må bra i, alla olika personligheter.